-

hej hopp julia!
har du nåt skoj för dig? hur mycket är klockan hos dig egentligen? måste kanske lära mig det där med tiden så småningom tihi. tränar du och står i nu då? feeeetiingkul låter det iaf! mamsen undrar om du äter mycket mashmallows, för hon fick för sig och grilla det idag och tänkte genast på USA. varför vet jag inte, men jag skulle fråga dig haha.

jag är iallafall hemma i sverige nu. idag har det varit minst lika varmt som det varit borta i frankrike. hela 31 grader var det här hemma idag. (ingenting mot vad du har ibland va?) dock fick jag inte njuta så mycket av sverigevädret. du ska bara höra om min hemresa. vill du det? äh, det får du ändå. för du kommer nog tycka det är lite underhållande. om inte annat kanske jag får dig att sova gott ikväll tihi. anyway såhär var det... ;

vi kom fram till flygplatsen och checkade in väskorna osv. sen satt vi oss och åt lite frukost. plötsligt börjar de ropa ut massa namn i högtalarna. namn som; mr and mrs cancer, mr and mrs jetset, mr and mrs knapphål (de sa inte just knapphål, men det lät som det). jaja så var det. till slut så är det bara ett namn kvar de ropade ut; mr and mrs cancer. jag hade väldigt roligt åt att det var några som hette cancer i efternamn. minna däremot (maddes mamma) sa: "men säger de inte Karlsson?". då blev jag självklart lite orolig, men viftade snabbt bort det för jag trodde inte att det var mig de menade. när jag sen kom till säkerhetskontrollen så började alla som jobbade där jubla när jag visade mitt boardingcard. jaha? tänkte jag. sen när jag kommit in kommer det en man i uniform som säger: "Bonjour, can you open your bag please?" jag blir ju terrified. vad är det jag har i väskan lixom? well well, mannen i uniform börjar rota ur heeela väskan och jag frågar va det är han letar efter. "cabel, cabel, do you have a cabel?".. äh, kabel tänkte jag? så visade jag plattången och allt med sladd typ. men han fortsatte att rota. till slut var det okej för mig att stänga igen väskan igen och gå.
vårt plan var dessutom försenat en kvart från stockholm så vi som skulle på igen fick skynda oss jävel. flyvärdinnorna bad oss att "ta vilken plats som helst, vi måste åka inom 8 minuter annars är vi tvungna att stanna i en timme minst". klart ingen ville stanna där lixom. sista mannen in på planet hittade ingen plats, och flygvärdinnorna gick fram och tillbaka typ tre gånger för att försöka hitta någon plats. det tog ju x antal minuter. när mannen till slut fick en plats (förmodligen någon flygvärdinnaplats eller nåt) så tänkte jag att NU kan vi äntligen åka! men icke... då ropar dom i högtalarna på nån jävla jacque typ. alla drar en suck, men ingen jacque träder fram. "is there any Jacque omboard? we miss a person call Jacque. If you name is Jacque, please press the button." sådär höll de på. både på franska, engelska och svenska. ingen jacque kom fram. efter sjunde gången så blev jag irriterad. "vem faan är den där jacque?! säkert nån jävla fransman, JAG VILL HEM NU!" tänkte jag. vad händer då? joo ur högtalarna kommer det: "do we have Karlsson omboard?" jag vill bara gå under jorden. jag sträcker upp handen lite försynt och säger att jag är karlsson. (tydligen var jag Jacque som de ropade på innan, hur svårt kan det vara att säga Jessica lixom?) anyway... jag var tvungen att visa boardincard och hela köret. tydligen var jag inte registrerad. hur det nu går till lixom? well, jag satt mig igen och hoppades att allt var över. då hör jag kaptenens röst: "pga en saknad passagerare missade vi avgångstiden med någon minut. detta gör att vi måste stanna här tills vi får en ny avgångstid. vi beklagar detta och blablabla..". så där sitter jag och har större delen av flygplanets passagerares ögon på mig. en timme senare får vi iaf lyfta, efter att ha suttit fast i flyget pga lilla mig hihi.

jag vet, det blev jäääättteeelåååångt. men jag tänkte att du ville ha nåt att läsa där över Atlanten. och hade du varit här hemma hade jag förmodligen skickat ett sms till dig right away just to tell you what I've been through. så nu får du läsa det såhär istället och imagine mina miner och min känsla när jag berättar det hihi.

jag hoppas att du har det megabra. och det verkar du ha faktiskt. glad for you! men jag börjar sakna dig mycket nu faktiskt. men så det kommer vara aight? ;) well, jag älskar att följa dig på bloggen så fortsätt med det! snart får vi höras, på skype osv osv.

ha det bäst så länge!

yours truly
Jessan