-

Att ha relationer till olika människor kan vara väldigt viktigt. Man behöver ha folk nära sig för att kunna skapa en trygg miljö. När man hör det är det kanske ofta relationer till en pojk-flickvän som man tänker på, men det är minst lika viktigt, om inte ännu viktigare, med kärlek från familjen och framför allt vännerna.

Ibland kan det hända att man tar sina vänner för givet. Att man tror att de alltid ska finnas där. Men vad händer om en nära vän flyttar eller åker bort under en väldigt lång tid? När en person som man är van vid att träffa och umgås med varje dag helt plötsligt inte ens är i samma land längre. Det är en ganska stor omställning.

Den 26 juli i år var jag tvungen att säga hejdå till en av mina närmsta vänner. I alla fall för ett tag. Hon hade bestämt sig för att åka över till USA under 10 månader för att gå på High School. Trots att det nästan var ett år sen hon berättade det för mig vad hon skulle göra, minns jag fortfarande hur jag reagerade på det. Det enda jag såg framför mig var att vara utan henne i ett helt år, och att inte få träffa henne varje dag som jag var van vid. De tankarna gjorde mig rädd. Men ju mer jag insåg vad som skulle hända så förstod jag också vilken upplevelse hon skulle få vara med om och försökte bara vara glad för hennes skull.

Personen jag pratar om är säkert som ni alla vet, Julia Nielsen. Hon har nu varit borta i snart två månader och tiden har ändå gått relativt fort sen hon åkte. Jag följer henne genom hennes blogg på internet dagligen och där får man läsa vad hon har för sig. Ibland känns det nästan som att hon lever i en annan värld. En del saker hon får var med om där borta är sånt som jag bara kan drömma om. Det känns ibland overkligt att läsa. I hennes blogg skrev hon den 21 augusti lite om hur skolan fungerar där borta och hon nämnde bland annat att en stor skillnad från skolan här i Sverige och där är att hela skolan får rast samtidigt och en gemensam klocka ringer då. Dessutom sportar de väldigt mycket och alla verkar mer insatta i skollagen. Det är mer som en "folkfest".
När man läser såna här saker från henne så får det mig att tänka på typiska amerikanska tonårsfilmer som tex. High School Musical. Dock så hoppas jag att Julia slipper sjunga och dansa så mycket. (hihi)

Omställningen är som sagt ganska stor, från att träffas varje dag till att knappt prata på flera veckor. Men dagarna går och omedvetet går jag och önskar att hon var här, att hon bara har tagit sovmorgon och kommer till nästa lektion. Men så är det inte tyvärr och hur mycket det än tar emot att säga så vet jag att jag inte kommer få spendera mitt sista och förmodligen roligaste år i skolan tillsammans med Julia.

Som avslutning så kan jag säga att Julias resa får mig att inse att det här är bara början. Alla kommer till slut gå sina egna vägar. Kanske flytta, resa utomlands eller hitta andra banor i livet. Trots att mina vänner är de bästa jag har och jag aldrig skulle vilja vara utan dem så har jag lärt mig att aldrig ta dem för givet.

/Jessan

jag saknar dig. jag saknar ditt skratt. jag saknar att prata med dig, att skämta med dig, att lyssna på dig.
det finns mycket jag saknar med dig. det låter kanske oerhört töntigt, jag vet faktiskt inte.
men jag önskar att du var närmre. för det är tomt utan dig.
jag hoppas du aldrig är trött på att höra det, för detta är inte sista gången.

suck on thaaat biatchees!

(okej, för att visa mitt vänliga jag; ja ni var saknade i skolan under campen)
men bortsett från det. tjejer, jääävlar va taggad jag är på studentskiva!
fucking E L I T

jag vet att jag bara svamlar nu, men ville bara visa att vi lever och att vi är the best of the best egentligen.

PoK

Myran, Jessan - you name it!